23 maj
på mindre än en sekund så bildas en stor sten i magen av is, pulsen ökar och det känns som om hjärtat ska sprängas, en miljon bilder kommer upp i huvudet och jag fick känslan av att jag ville kräkas. jag blev så fruktansvärt rädd och visste inte vad jag skulle säga. har jag verkligen slösat bort all denna tid och energi på något som ändå har varit falskt sen långt tillbaks? jag försökte förstå om jag var ledsen, besviken eller bara väldigt rädd, rädd för att nu var jag tvungen att avsluta denna skinande kristall. jag visste att jag aldrig skulle vilja göra det, men jag skulle nog vara tvungen. mina tankar flög iväg på andra håll och det gjorde ont i hela kroppen, speciellt i hjärtat. hon försökte få kontakt med mig igen och efter en stund var jag där igen, fortfarande ovetande om jag var rädd eller sårad. den känslan som jag fick i hela kroppen var det verkligen länge sen jag kände, och det hade aldrig känts så här hårt förut. jag förstog inte att du, du som jag har gett allt skulle kunna göra något sådant här äckligt mot mig. men sedan la hon sin hand på min axel och sa att allt hon nyss hade sagt var osant, ett misstag... det var inte du som hade gjort det här mot mig, den känslan när den läskiga iskalla stenen upplöstes från min kropp var så underbart skönt. det var inte sant. du hade inte gått bakom ryggen på mig, ja, jag blev rädd men innerst inne kändes det osannolikt, tror inte att du skulle kunna göra något sådant här mot mig. för jag skulle aldrig göra det mot dig
